Fågelskådning på Landsort

Landsorts läge som utpost i Stockholms södra skärgård drar till sig stora mängder flyttande och rastande fåglar. Höstarnas milda klimat och rika tillgång på insekter och bär lockar fåglarna att dröja sig kvar på ön. Rariteter som tajgasångare, kungsfågelsångare och andra sibiriska felflyttare gör årliga besök. Över 300 fågelarter har setts från ön – ett rekord bland svenska öar om man undantar Öland och Gotland.

Landsort upptäcktes tidigt av ornitologer, som på 1940-talet gärna åkte ut vintertid för att se stora mängder av sjöfågel samlas i de isfria vattnen utanför ön. På våren kunde ovanligheter som sommargylling och turturduva dyka upp. Under 1970-talet blev tubkikare vanligare och det magnifika höststräcket med lommar, doppingar, måsfåglar och vadare kunde lätt beskådas. Nuförtiden besöks ön nästan dagligen av fågelskådare. Från kartans ”obsplatser” har du utsikt över ön och omgivande hav.

Platser att beskåda

Södra udden

Flyttfågelsträcket ses bäst med tubkikare. Vid fyren är det lättast att höra och se tättingar, medan man kommer närmare sjöfåglar som alkor, sjöorre, ejder och alfågel längst ute på udden. I svackorna är det väl investerad tid att leta rastande småfågel. Vadarbunkern i sydost ger fin utsikt över sträckande vadare på sensommaren.

Bredmar

Fågelstationen ligger i byns utkant strax söder om denna östliga våtmark, som ingår i huvudområdet för ringmärkning. Piplärkor och beckasiner (ibland dvärg- och sällsynt dubbelbeckasin) brukar rasta i viken. Sångare och andra tättingar håller gärna till i Södra lunden väster om vägen.

Jutvik

Hällarna vid Jutvik mitt på öns västsida är omtyckta av sjöfågel och brukar även kunna hysa enstaka rastande vadare. De är väl värda ett besök året runt. Bäst överblick får du från höjden öster om skären eller från berget precis norr om den lilla bryggan. Tubkikare rekommenderas för att lättare kunna hitta och artbestämma fåglarna.

Saltmar

Strandängen vid Saltmar norr om Jutvik har gott om fåglar året runt, och vadare rastar gärna här. Ett tips är att spana av busktoppar och gå omkring i hela området för att försöka få syn på mer diskreta fåglar. Höksångare brukar häcka i de stora buskagen närmast vägen och törnskator även i buskarna litet längre in.

Lindviksslätt

Från Saltmar och norrut ändrar skogen karaktär med äldre träd och färre raviner. På våren kan den tursamme träffa på mindre- och halsbandsflugsnappare. Bland häckfåglarna kan nämnas gransångare och göktyta. Under hösten är detta en utmärkt plats för att hitta något ovanligt. Terrängen är bitvis svårframkomlig.

Fårhagen

Betad ängsmark öster om Norrhamn som under våren attraherar många rastande trastar; bl a är detta öns bästa plats för ringtrast. Försök att spana av hagen på lite avstånd. Även bra för att se buskskvättor, piplärkor, lärkor m.m.

Norra lunden

Den frodiga lövskogsdungen erbjuder ofta lä och är bra för tättingar – i princip alla sångare, trastfåglar och flugsnappare som förekommer på ön har setts här. Arter som gök, göktyta, morkulla m fl kan också dyka upp, liksom en eller annan uggla.

Norra udden

En ypperlig sträcklokal där fåglar som tar vägen över ön kan ses på nära håll. Under vårsträcket är det bäst att stå vid sjömärket i nordväst, medan höststräcket kan bevakas från Fågelskärsklinten längst i nordost. Rastande tättingar samlas gärna vid Mormors täppa, där det finns en skyddande klippa mot norr. Här ses ibland svart rödstjärt, som även kan hålla till i pumphuset i Fårhagen, i Norrhamn samt nere vid Kummelhålet väster om byn.

 

Karta